Historia

Motivational interviewing, som på svenska kallas Motiverande samtal, beskrivs som metod första gången 1983 i en artikel av William R Miller. Artikeln mötte ett starkt gensvar bland forskare och kliniker inom missbruksområdet. Den ifrågasatte förhärskande föreställningar om att motivation - eller snarare missbrukares brist på motivation - är en egenskapsliknande stabil företeelse hos klienten. Miller hävdar istället ett optimistiskt perspektiv där klienters motivation kan påverkas inte minst genom interaktionen med rådgivaren. Tidigare hade liknande tankegångar formulerats av Carl Rogers (1957) som hävdar att resultatet av en behandling i huvudsak bestäms av interaktionen mellan terapeut och klient.