Reflektioner från MINT Forum 2008 i Albuquerque

Några reflektioner från MINT-Forum år 2008 i Albuquerque, New Mexico

Det har varit en omvälvande upplevelse, detta - för mig - första mötet med USA och deltagandet vid årets MINT-forum. New Mexico är en spännande plats. Jag anlände fyra dagar före forumet och hann uppleva tre olika bergslandskap då jag körde mot vädersträcken nord, öst och väst. Tyvärr räckte inte tiden till för att besöka den vita sandöknen söderut. Albuquerque sträcker ut sig över en stor plan yta. Avstånden är långa mellan stadsdelarna och bil krävs för att ta sig fram om man vill få en överblick över staden. Frånvaron av höga hus medför att man alltid ser horisonten som sträcker ut sig över enorma vidder. Undantaget är att man österut ser de berg, Sandia Mountains, som finns i stadens utkant. Att komma hem till Malmö efter 10 dagar känns därför lite klaustrofobiskt.

Så i denna miljö samlades ca 250 MINTies till årets forum. Det blev ett par intensiva, kreativa, dynamiska dagar där jag fick mycket intryck och inspiration med mig. Det är svårt att sortera nu, såhär dagarna efter mötet. Mycket av seminarierna och föreläsningarna hölls i ett högt tempo, på engelska. Ibland var utmaningen i att följa med dessutom större än att bara fatta språket. Förkortningar och lokala uttryck förekom ganska ofta. Själv har jag nu t.ex. lärt mig att ASAP inte är något kartläggnings- eller diagnosmaterial (som jag först trodde) utan bara är förkortning för ”As Soon As Possible”, alltså så snart som möjligt. En amerikansk general på Albuquerques flygplats såg till att jag lärde mig att uttala förkortningen som en sträng order. Behagligare saker har jag upplevt…

Det första som jag kommer att tänka på kring innehållet är att flera inlägg kom att handla om hur vi avgränsar MI från annat som sker i vård och behandlingsarbete. Bland annat så talade Bill Miller om vikten av att låta MI växa och utvecklas samtidigt som det är viktigt att begränsa och utforska MI så att det behålls förenligt med vad som är hjälpsamt.

Steve Rollnick bidrog till forumet via ett insänt videoklipp där han talar om vikten av att MI integreras i det vardagliga arbetet snarare något som appliceras på klienter. MI är inte något vi gör på eller mot någon. Vidare tryckte han även på att MI ”bara” är en raffinerad form av guidning och inte något som kan användas till allt. Det finns en oro över att kommersiella intressen skall få styra då MI sprids.

Ett nytt, spännande inslag vid årets forum var premiären för inbjudna föreläsare. Detta nya inslag invigdes med en föreläsning av Carlos DiClemente som berättade om transteoretiskt processperspektiv (heter det så på svenska?) på förändring. Han talade bland annat om syftet med att se förändring som en process. En sak som fastnade hos mig var att han beskrev att varje steg i en förändringsprocess kan beaktas som en särskild utmaning eller ett uppdrag. Hellre än att betrakta som etiketter, kan stadierna i förändringsprocessen ses som markörer för olika uppgifter. Dessa kan vara att fånga intresse, framkalla vilja, göra risk och vinstanalyser, locka fram åtagande till en plan, implementera planen etc. en annan synpunkt som framfördes var att vi behöver beakta om personen börjat agera eller inte inför en förändring. Utan att beakta detta kan analysen utifrån ”Stages of Change” bli missvisande.

Mängder av idéer och sprakande kreativitet tog sig uttryck vid flera av seminarierna/presentationerna som genomfördes. En av de saker jag tog intryck av var Giovanni Biondi´s uppvisning av hur han med hjälp av en gruppövning arbetar med att träna familjer och par till att använda kommunikationsfärdigheterna i MI. Detta som en del av en psykoterapeutisk behandling. En fråga som berördes är om övningen lär ut MI i sig. Jag började även fundera kring om det kan vara MI att lära klienter/patienter kommunikationsfärdigheterna. Mina tankar öppnades för intressanta möjligheter där MI kan inspirera till att utveckla klienternas färdigheter. Giovannis övning som går ut på att man delar ut kort till dem i gruppen, som direkt feedback på sina uttalanden, kan dessutom anpassas för att träna MI-utövare.

Steven M. Berg-Smith höll i en session där han visade oss hur han genomför MI-utbildningar. Att delta vid denna uppvisning var som att vara på en MI-show. Massor av rekvisita som pärlor, speglar, glas, spatlar, penslar och dyl. användes för att representera och beskriva Change talk, speglingar, förhållningsätt m.m. Musik och rytmik använde Steven för att förtydliga och visa på ”MI-melodin”. Jag förundrades av all denna koreografi och det snabba tempot, där inget moment pågick mer än i ett par minuter, med förundran. Jag blev inspirerad och fick lite idéer om att kanske arbeta mer med visualisering samtidigt som en känsla spred sig kring att ”sometimes less is more”. Ytterligare en frågeställning väcktes i mig efter denna upplevelse; Hur påverkar vår entusiasm våra kursdeltagare, våra klienter eller våra deltagare vid handledning? Vad är en lagom nivå av vår entusiasm och energi då vi vill inspirera och entusiasmera och när blir det förlamande och passiviserande?

MINT´s Steering Committee och representanter för de olika arbetsgrupper som bildats för att se över olika utvecklingsområden genomförde en session där de presenterade sitt genomförda arbete. Som ingen av oss har missat så är vi nu MINT Inc. och det finns mycket som behöver utarbetas och förtydligas. Guy Undrill lyfte fram frågan; Hur bevarar vi det bästa vi har när vi utvecklas till något nytt? Arbetsgrupperna försökte fånga upp tankar och förslag från forumets deltagare genom arbete i mindre grupper. Mina egna reflektioner kring detta inslag vid årets forum var först och främst att det blev väldigt uppenbart att MINT vuxit sig till något mycket stort och dynamiskt och/eller kaotiskt. Jag fick känslan av att vi är många som söker demokrati och helst konsensus samtidigt som det finns väldigt olika uppfattningar om vad som är viktigt att värna om och hur detta skall se ut. Personligen hoppas jag på genomskinlighet vid förfarande och beslut. Då allas önskemål och åsikter omöjligt kan fångas upp och beaktas tänker jag att det bästa vore om arbetsgrupperna, med vårt mandat, utformar ett par förslag mellan vilka vi sedan kan rösta. Det är uppenbart att detta arbete inte kommer att bli lätt och jag ser fram emot att delvis betrakta och delvis delta vid den kommande utvecklingen.

Ja detta var några tankar jag tog med mig från årets forum, ett antal fler har ännu inte landat.

Lucia Prieto de la Fuente
2009-11-06
Malmö Stad